Debatten om böneutrop

Detta är ett ämne som betyder en hel del för mig. Jag tycker att debatten tagit en onödig vändning när det går så långt att böneutropet kallas för propaganda. Det är löjligt! Ett simpelt böneutrop är inget mer än just det, ett böneutrop som kallar alla praktiserande muslimer till en andlig stund. Precis som när kyrkklockorna ringer för gudstjänst.
Vi har religionsfrihet, den verkar förstås åt båda hållen. Friheten att tro på vad man vill och friheten att inte tro. Vissa tycker att böneutropet inkräktar på deras frihet att inte tro, men då måste det påpekas att böneutropet är inte till för er som inte tror utan för oss som tror. Om det nu vore så att inkräktar på religionsfriheten så inkräktar ju kyrkklockornas klang på min min frihet att få tro på Islam.

Jag har full förståelse för att folk kanske inte vill höra böneutrop 5 ggr om dagen varav en i gryningen men det är ju inte det det handlar om. Det handlar om en gång i veckan mitt på dagen, ungefär som kyrkklockor och då kan jag inte längre se ett problem....

Ska inte Sverige vara ett öppet land? Ska inte det råda någon sorts religionsfrihet och jämställdhet i det här? Går det inte att komma till en liten kompromiss där vi kan ta ett steg framåt i en ordentlig och öppen samexistens?

Musiksmak och klädstil

Det finns delade åsikter om musik inom Islam. Vissa tycker att det inte är tillåtet medan andra tycker att det är det inom vissa ramar. Jag är av dem som säger att så länge det inte påvekar din tro så är det inga problem. För varför skulle det vara ett problem? Jag lyssnar gärna på musik när jag är påväg någonstans eller när jag skriver prov. Sedan har diskussionen länge snurrat runt genrer. rock och metal är inget som alltid blir positivt bemött. Men det hindrar inte mig.
Jag har i flera år lyssnat på rock och metal. Jag kan inte påstå att det påverkat min tro. Jag tycker dock att det är en kulturell grej som till viss mån får mig att passa in lite bättre i samhället. Folk blir iofs förvånade för det är inte det som förväntas av mig. Men det är pga fördommar som existerar. En muslimsk kvinna som bär sjal förväntas inte lyssna på musik, ännu mindre på rock.

Något som förvirrar ännu mer är min något varierade klädstil som till följd av min musiksmak tagit en tuffare nyans. Jag är stolt ägare till ett par punkarbyxor, har som mest gaft tre. jag ahr en kort klänning i rockig stil som jag gärna använder till ett par jeans. Nitar och döskallar älskar jag och åh, vad jag har fått höra mycket pga det. I 8:an blev jag retad. Jag blev t.o.m kallad haram-unge. Vadå? bara för att jag tycker det är snyggt?Det hela gick så långt att under en fredagsbön på skolan, jag satt ganska långt fram i de kvinnliga raderna bakom killarna, så togs detta ämne upp. Jag var iklädd punkarbyxor, linne och kort hoodie som slutade över naveln. Han som ledde bönen och förde predikan talade om hur vi skulle klä oss och bete oss och att vissa kläder är typiska för vissa andra religiösa övertygelse och därför inte bör bäras av muslimer. De så kallade rasta-tröjorna var jätte poppis på min skola och desa kritiserades starkt under predikan. När det sedan drogs paraleller mellan min klädstil/musiksmak och satanism vände sig varenda unge på den fredagsbönen och stirrade på mig. Det var hemskt och jag hade lust att resa mig och gå för att det var så fel. Vad hade punkarbyxor och Bullet for my valentine med satanism att göra? Var alla andra som lyssnade på rock/metal satanister kanske?

Jag tycker att man håller fast lite väl hårt på sina kulturer. Mina föräldrar bemötte mitt stilbyte lagom kritiskt men dem släppte det. Men många andra tyckte att jag inte alls kunde gå klädd så. Det var inte enligt Islam. Men nu var det så att jag var fortfarande anständigt klädd. Jag bröt inte mot Islams regler. Däremot bröt jag mot flera kulturella regler som lätt blandas in i Islam. Det här är ett problem som speglas i samhället. Kulturella regler stretar åt varsitt håll istället för att mötas på mitten. Vi som lever i båda världar, båda kulturer, hamnar i kläm.

Jag har inte hamnat i samma situation igen men idag så undviker jag att tala med muslimer om min musiksmak och punkarbyxorna ligger i garderoben, orörda sedan länge....