Jag blir alltid lika rörd och lycklig när någon som inte är muslim är tillräckligt öppensinnad för att berömma och ge komplimanger om min sjal.
Små grejer som, "vilken vacker sjal", "du passar i sjal" eller "vad snyggt du bär den" gör mycket med självförtroendet.
Sjalen är ett känsligt samtalsämne men ändå känner jag att jag heller skulle vilja prata om det. För när man vågar tala om något så vågar man även bilda sig en egen åsikt och uppfattning.
Sen går det alltid att kritisera religonsundervisningen och underlaget för den. Alla böcker jag haft fram till gymnasienivå har antingen utelämnat stora delar av grunderna eller rentav skrivit felaktigheter. Inga av böckerna tar upp heta potatisar så som sjalen, kvinnosynen och hur grunderna möjligtvis anpassas till ett ickemuslimskt samhälle. Varför tas detta inte upp? Och det handlar inte bara om kapitlet om islam utan även om alla andra religioner. Jag är less på den usla undervisningen. Och den speglas verkligen starkt i dagens ungdomar. Jag går i en gymnasieskola där många aldrig träffat en muslim innan och jag har fått de mest chockerande och förvånansvärda frågor angående Islam så att jag nästan börjat undra om de missade religionsundervisningen i grundskolan.
Det är inte särskilt konstigt att det bildas fördommar, missförstånd, bråk och segregation. Grunden till att förstå varandra ligger i kunskap och om folk inte lär sig det som faktikst är och betyder något så kommer man aldrig att försatå varandra och då komme rman aldrig att kunna förlika sig med varandra. Detta betyder att vi aldrig kommer kunna bygga ett hållbart mångkulturellt samhälle.
