Frid vare med er alla!
I dessa Juletider råder för många ett dilemma... Att önska eller att inte önska en God Jul. Jag förstår er alla och påstår mig inte ha ett universalsvar. Men jag kommer att uttrycka min åsikt om saken som jag grundat på Islams grundtankar (inte grundpelarna, utan den underliggande röda tråden) och rent sunt förnuft.
Muslimer firar inte Jul av den simpla anledningen att det inte tillhör Islams högtider. Julen ursprungligen är en hednisk tradition som senare tagits över av kristna för att fira Jesu födelse. eftersom kristna tror att Jesus är Guds son så tycker en del muslimer att vi inte kan önska Julfirande vänner God Jul då detta enligt dem skulle betyda att vi håller med de kristna i deras tro.
Men så är det ju inte. Jag firar inte Jul bara förr att jag är trevlig och önska någon annan en trevlig ledighet.
För er som någon gång önskat en muslim God Jul. Ingen skada skedd. Antingen så svarar vi eller s låtsas vi att vi inte hörde. Eftersom det ändå bara är gott uppförande att önska folk en trevlig ledighet så är det inget dem flesta tar stryk av. Visst finns det folk som känner sig kränkta men de är få. Är ni osäkra, önska oss en God Ledighet så undviker ni ömma tår.
Till alla muslimer där ute, vi är uppmanade till godhet, medmänsklighet och gott uppförande. Att ta illa upp eller vägra önska folk gott är något vi inte vill vara kända för då det är just såna tankar och handlingar som ökar främlingsfientlighet och segregation. inget av dessa gör oss gott. Att vara vänlig betyder inte att du automatiskt delar någons åsikt. så därför avslutar jag detta inlägg med att önska er som firar en riktigt God Jul och Gott Nytt År!
Mvh
En troende muslim
12/25/2013
12/05/2013
Orättvisa värld
Jag blir så frustrerad på denna värld när jag ser hur min syster lever. Hur kan detta land som skyltar med jämnställdhet och rättvisa behandla folk så illa. Pga olika omständigheter tvingas min syster leva på enbart 158kr per dag... DAG!!! Jag tjänar 110kr i timmen! Är det inte varje persons rättighet att leva vettigt i detta land?
10/22/2013
Osäkerhet
Vi pratar alltid om att muslimer är enade och att det är vi mot världen, men sanningen är att vi är mer uppdelade än någonsin. Vi tycker alla att vi är mer eller bättre muslimer än andra på ett eller annat sätt. Att mitt i detta försöka stå upp för sig själv och sin tro i det svenska samhället samtidigt som man kämpar med att förstå vad som egentligen är rätt och fel inom Islam, det funkar inte. Man måste vara stark i sin tro för att kunna hävda sig mot folk som inte delar den tron. Och när vi inte är så pass starka i vår tro så försöker vi istället passa in bland dem som är mer enade än vi Muslimer.
Det är lätt att tappa sin identitet som muslim bland icke muslimska kollegor/vänner/chefer/m.m. när man inte är säker på vad ens muslimska identitet innebär. Ännu svårare är det när man får frågor som man inte riktigt har ett tydligt svar på. För mitt i ens desperata försök till att förklara något man själv knappt förstår så börjar man tvivla på sig själv och vad man håller på med. Det är då man blir öppen för inflytande och sakta men säkert så följer man det alla andra gör och kan förklara varför dem gör.
Osäkerhet är vårat största hot. Vi borde stötta våra systrar och döttrar istället för att stjälpa dem genom kritik. Det är tufft att vara sig själv när man lyser som en neonskylt in natten bland alla andra och hela tiden blir läst, tittad på, ifrågasatt. När vi inte längre vågar vara muslimer för att vi inte kan stå upp för oss själva, det är då vi förlorar och tappar tron.
Så till alla mina systrar där ute, som känner en gnutta tvivel, La Ilaha illallah, Muhammadun rasulullah! Det är vad vi tror på!
Det är lätt att tappa sin identitet som muslim bland icke muslimska kollegor/vänner/chefer/m.m. när man inte är säker på vad ens muslimska identitet innebär. Ännu svårare är det när man får frågor som man inte riktigt har ett tydligt svar på. För mitt i ens desperata försök till att förklara något man själv knappt förstår så börjar man tvivla på sig själv och vad man håller på med. Det är då man blir öppen för inflytande och sakta men säkert så följer man det alla andra gör och kan förklara varför dem gör.
Osäkerhet är vårat största hot. Vi borde stötta våra systrar och döttrar istället för att stjälpa dem genom kritik. Det är tufft att vara sig själv när man lyser som en neonskylt in natten bland alla andra och hela tiden blir läst, tittad på, ifrågasatt. När vi inte längre vågar vara muslimer för att vi inte kan stå upp för oss själva, det är då vi förlorar och tappar tron.
Så till alla mina systrar där ute, som känner en gnutta tvivel, La Ilaha illallah, Muhammadun rasulullah! Det är vad vi tror på!
10/01/2013
Historia och heder
Bismillah! Frid vare med er bröder och systrar!
Det var här om dagen som jag lyssnade på Maher Zains låt "awaken" som handlar om att muslimer glömt deras tro och glömt det förflutna. Jag skulle vilja göra så mycket för att kunna säga att det inte är sant men det kan jag inte. Särskilt inte nu när jag upplever allt detta i första hand.
Att jobba på en skola som riktar sig mot muslimer ger en möjlighet att påverka unga muslimer och påminna dem om tron och vad de betyder för samhället. Jag ska förtydliga., jag har en åk 3 varje eftermiddag när det är dags för fritids. Dessa barn är då mellan 9 och 10 år gamla. I den åldern inom Islam då man ska börja hålla koll på bönerna själv. Men dessa barn ör inte någonstans redo, de ser inte allvaret med sin tro. De kan alla regler och känner sig duktiga när de svarar rätt men de följer dem inte och det är oroande. Visst dem är bara barn men jag minns hur jag var när jag var 10. Jag kämpade för att hålla koll på bönerna och visade respekt för mina äldre. Jag hade fått lära mig mycket om Islams historia och höll det stolt i minnet varje dag. Jag var stolt över att vara muslim och gjorde mitt bästa för att bete mig rätt. Jag önskar att jag kunnat säga detsamma om dem här barnen men icke. De tycks ha glömt sitt förflutna, sin historia, sin ummah. Varför lär vi inte barnen historien och visar dem parallellerna mellan det som var då och hur det är nu?
Mycket ligger hos föräldrarna då det är lättare att lyssna på ens föräldrar än personalen på en skola. Men det tycks som om många, precis som i "awaken" blivit allt för bekväma med det västerländska samhället för att påminna sina barn om respekt och gått beteende. Barnen jag har kan vara uppkäftiga, respektlösa, bråkiga men kan emellanåt visa ett beteende som är önskvärt från en muslim. Vi måste bara lyfta fram det bättre och pressa ner det dåliga. Att göra det utan att de slår tillbaka och blir rebeller är svårt det handlar ju om bara lite för hårt tryck.
Jag är bekymrad och känner mig smått hjälplös i denna situation där jag vill forma barnen till det bättre men inte står i den position där det är mitt ansvar att uppfostra dem....
Det var här om dagen som jag lyssnade på Maher Zains låt "awaken" som handlar om att muslimer glömt deras tro och glömt det förflutna. Jag skulle vilja göra så mycket för att kunna säga att det inte är sant men det kan jag inte. Särskilt inte nu när jag upplever allt detta i första hand.
Att jobba på en skola som riktar sig mot muslimer ger en möjlighet att påverka unga muslimer och påminna dem om tron och vad de betyder för samhället. Jag ska förtydliga., jag har en åk 3 varje eftermiddag när det är dags för fritids. Dessa barn är då mellan 9 och 10 år gamla. I den åldern inom Islam då man ska börja hålla koll på bönerna själv. Men dessa barn ör inte någonstans redo, de ser inte allvaret med sin tro. De kan alla regler och känner sig duktiga när de svarar rätt men de följer dem inte och det är oroande. Visst dem är bara barn men jag minns hur jag var när jag var 10. Jag kämpade för att hålla koll på bönerna och visade respekt för mina äldre. Jag hade fått lära mig mycket om Islams historia och höll det stolt i minnet varje dag. Jag var stolt över att vara muslim och gjorde mitt bästa för att bete mig rätt. Jag önskar att jag kunnat säga detsamma om dem här barnen men icke. De tycks ha glömt sitt förflutna, sin historia, sin ummah. Varför lär vi inte barnen historien och visar dem parallellerna mellan det som var då och hur det är nu?
Mycket ligger hos föräldrarna då det är lättare att lyssna på ens föräldrar än personalen på en skola. Men det tycks som om många, precis som i "awaken" blivit allt för bekväma med det västerländska samhället för att påminna sina barn om respekt och gått beteende. Barnen jag har kan vara uppkäftiga, respektlösa, bråkiga men kan emellanåt visa ett beteende som är önskvärt från en muslim. Vi måste bara lyfta fram det bättre och pressa ner det dåliga. Att göra det utan att de slår tillbaka och blir rebeller är svårt det handlar ju om bara lite för hårt tryck.
Jag är bekymrad och känner mig smått hjälplös i denna situation där jag vill forma barnen till det bättre men inte står i den position där det är mitt ansvar att uppfostra dem....
8/29/2013
Fel fokus
Dagens muslimer spenderar allt för mycket tid med att döma varandra. Vi gör det oftast av ren vana utan att tänka. Hon som gick förbi med en cigg i ena handen gör fel! En annan klär sig inte tillräckligt täckande, hon bär sjalen fel eller går i kortärmat. En tredje kanske har pojkvän.
Men vem har sagt att vi är perfekta och kan leva upp till alla Guds krav? Vi har alla våra svagheter och vad har vi för rätt att döma. Endast Gud ser in i våra hjärtan och endast Han har rätt att döma oss.
Vi borde lära oss själva och kommande generationer att be för varandra. Om man ser någon som man tycker inte följer den rätta vägen, gör duah istället för att döma. Be Gud att vägleda dem.
Jag är inte perfekt men jag arbetar med mig själv hela tiden, och det borde alla ni andra också göra. Vare sig ni är muslimer eller inte. Vi vet aldrig historien bakom en person och deras hemligheter som de bär i sina hjärtan.
Kom ihåg: islam är inte enbart regler och förbud, det är även kärlek, omtanke och gemenskap! Så le systrar och bröder när ni möter ett syskon på stan och hälsa på dem så som våra förfäder gjort. Vi håller på att tappa en underbar sed för att vi så gärna vill passa in i det Svenska samhället.
Men vem har sagt att vi är perfekta och kan leva upp till alla Guds krav? Vi har alla våra svagheter och vad har vi för rätt att döma. Endast Gud ser in i våra hjärtan och endast Han har rätt att döma oss.
Vi borde lära oss själva och kommande generationer att be för varandra. Om man ser någon som man tycker inte följer den rätta vägen, gör duah istället för att döma. Be Gud att vägleda dem.
Jag är inte perfekt men jag arbetar med mig själv hela tiden, och det borde alla ni andra också göra. Vare sig ni är muslimer eller inte. Vi vet aldrig historien bakom en person och deras hemligheter som de bär i sina hjärtan.
Kom ihåg: islam är inte enbart regler och förbud, det är även kärlek, omtanke och gemenskap! Så le systrar och bröder när ni möter ett syskon på stan och hälsa på dem så som våra förfäder gjort. Vi håller på att tappa en underbar sed för att vi så gärna vill passa in i det Svenska samhället.
7/14/2013
Vår heliga skrift
De flesta vet att Koranen är muslimernas heliga skrift men det är ungefär så långt den kunskapen sträcker sig flera gånger.
Jag blir faktiskt förvånad över hur lite många vet om Koranen, dess ursprung och dess budskap.
Jag börjar från det mest väsentliga. Muslimer tror stenhårt på att koranen är Guds bok, inte en samling skrifter om vad Profeten Mohammen (SAW) sagt eller vad hans anhängare uppfattat att han sagt utan det är Guds budskap till människan. Koranen är Guds ord. Vi muslimer tror på att Gud via Profeten Mohammed (SAW) sände ner sitt budskap till jorden. Koranen är alltså vår lag, vår guide genom livet.
Det andra met viktiga att veta om Koranen är att det är en tolkningsskrift och att tro något annat är att lura sig själv. I Koranen finns mycket som var ämnat för en viss specifik tidpunkt och går inte att applicera i dagens samhälle. Det finns även mycket historier i Koranen som har en moralisk tanke att lära ut. Sedan har vi förstås alla de regler som styr hur en muslim ska leva. Allt detta är först och främst ämnat för det samhälle som existerade för ca 1400 år sedan, vilket betyder att mycket som står i Koranen inte alls passar in i dagens samhälle. Det är här tolkningsdelen kommer in.
I Koranen finns det även massor med metaforer och precis som när man säger att någon är "vis som en uggla" och inte menar att personen i fråga tänker som en uggla så är inte allt i Koranen menat ordagrant.
Sammanfattningsvis så är Koranen en massiv, komplicerad, tolkningsbar ocg gammal text och måste behandlas som detta. Och kom ihåg att för en muslim så är inte Koranen Profeten Mohammeds (SAW) ord utan Guds ord, så slipper ni en obekväm och rätt så pinsam situation.
Jag blir faktiskt förvånad över hur lite många vet om Koranen, dess ursprung och dess budskap.
Jag börjar från det mest väsentliga. Muslimer tror stenhårt på att koranen är Guds bok, inte en samling skrifter om vad Profeten Mohammen (SAW) sagt eller vad hans anhängare uppfattat att han sagt utan det är Guds budskap till människan. Koranen är Guds ord. Vi muslimer tror på att Gud via Profeten Mohammed (SAW) sände ner sitt budskap till jorden. Koranen är alltså vår lag, vår guide genom livet.
Det andra met viktiga att veta om Koranen är att det är en tolkningsskrift och att tro något annat är att lura sig själv. I Koranen finns mycket som var ämnat för en viss specifik tidpunkt och går inte att applicera i dagens samhälle. Det finns även mycket historier i Koranen som har en moralisk tanke att lära ut. Sedan har vi förstås alla de regler som styr hur en muslim ska leva. Allt detta är först och främst ämnat för det samhälle som existerade för ca 1400 år sedan, vilket betyder att mycket som står i Koranen inte alls passar in i dagens samhälle. Det är här tolkningsdelen kommer in.
I Koranen finns det även massor med metaforer och precis som när man säger att någon är "vis som en uggla" och inte menar att personen i fråga tänker som en uggla så är inte allt i Koranen menat ordagrant.
Sammanfattningsvis så är Koranen en massiv, komplicerad, tolkningsbar ocg gammal text och måste behandlas som detta. Och kom ihåg att för en muslim så är inte Koranen Profeten Mohammeds (SAW) ord utan Guds ord, så slipper ni en obekväm och rätt så pinsam situation.
5/22/2013
Paranoid?
Ibland undrar jag om jag inte överanalyserar hela grejen med att söka jobb som muslimsk kvinna med sjal.
Att se i en annons att de vill att man bifogar bild på sig själv avskräcker mig helt från att söka jobbet. Det kanske inte alls stämmer men jag ahr fått för mig att min chans att få jobbet minskar drastiskt om de får veta att jag är muslim och bär sjal innan intervjun.
Sen att de överhuvudtaget ber en att bifoga en bild tycker jag är diskriminerande. Vad spelar det för roll hur jag ser ut om jag inte söker en roll i en pjäs eller liknande. Det är väl inte utseendet som bestämmer hur duktig man är på att utföra ett jobb?
Nej, de som kräver bild kan gått få gräva bland andra ansökningar, jag vägrar.
Att se i en annons att de vill att man bifogar bild på sig själv avskräcker mig helt från att söka jobbet. Det kanske inte alls stämmer men jag ahr fått för mig att min chans att få jobbet minskar drastiskt om de får veta att jag är muslim och bär sjal innan intervjun.
Sen att de överhuvudtaget ber en att bifoga en bild tycker jag är diskriminerande. Vad spelar det för roll hur jag ser ut om jag inte söker en roll i en pjäs eller liknande. Det är väl inte utseendet som bestämmer hur duktig man är på att utföra ett jobb?
Nej, de som kräver bild kan gått få gräva bland andra ansökningar, jag vägrar.
4/04/2013
Obehag
Även fast man alltid säger till sig själv att inte bry sig om vad folk tänker så är något nytt alltid lite pirrigt. Som att börja träna på ett nytt ställe, särskilt om man går ensam. Tänk om någon hånar mig, eller skrattar åt mig? Det är någon sorts omvänd fördom. Att tro att folk kommer att reagera på ens närvaro bara för att man är muslim och bär sjal så att det verkligen syns att man är muslim. Och även fast det aldrig ahr hänt så ligger den tanken och gnager i bakhuvudet.
Om det existerar fördommar mot något du är med i så blir det väl helt naturligt en reaktion till den fördommen, en motfördom så att säga. denna motfördom kommer att omedvetet göda den ursprungliga fördomen, förmodligen. och vips så talar vi i princip om segregation. jag ska inte säga att jag är bortom det här, tvärtom så kämpar jag mot det varje dag.
jag kämpar emot känslan, obehaget, som alla dessa fördommar för med sig. de är anledningen till att jag inte känner mig trygg när jag är ensam. de är anledningen till att jag går och kikar över min egen axel och håller koll på allt/alla runt om kring mig.
varför gör vi inget åt detta? eller snarare varför kämpar vi inte emot våra egna fördommar och möter andra med ett öppet sinne så att de kan göra detsamma? vill vi leva i en värld där vi jämt och ständigt håller ett öga på vad som händer bakom oss, så att vi upptäcker om det är någon som följer oss eller hånar oss? och detta gäller4 inte bara muslimer, detta gäller alla i vårt samhälle.
Det är dags för lite förändring tycker jag, och jag tänkre börja med mig själv redan idag!
Om det existerar fördommar mot något du är med i så blir det väl helt naturligt en reaktion till den fördommen, en motfördom så att säga. denna motfördom kommer att omedvetet göda den ursprungliga fördomen, förmodligen. och vips så talar vi i princip om segregation. jag ska inte säga att jag är bortom det här, tvärtom så kämpar jag mot det varje dag.
jag kämpar emot känslan, obehaget, som alla dessa fördommar för med sig. de är anledningen till att jag inte känner mig trygg när jag är ensam. de är anledningen till att jag går och kikar över min egen axel och håller koll på allt/alla runt om kring mig.
varför gör vi inget åt detta? eller snarare varför kämpar vi inte emot våra egna fördommar och möter andra med ett öppet sinne så att de kan göra detsamma? vill vi leva i en värld där vi jämt och ständigt håller ett öga på vad som händer bakom oss, så att vi upptäcker om det är någon som följer oss eller hånar oss? och detta gäller4 inte bara muslimer, detta gäller alla i vårt samhälle.
Det är dags för lite förändring tycker jag, och jag tänkre börja med mig själv redan idag!
3/03/2013
Yttre vänlighet
Jag blir alltid lika rörd och lycklig när någon som inte är muslim är tillräckligt öppensinnad för att berömma och ge komplimanger om min sjal.
Små grejer som, "vilken vacker sjal", "du passar i sjal" eller "vad snyggt du bär den" gör mycket med självförtroendet.
Sjalen är ett känsligt samtalsämne men ändå känner jag att jag heller skulle vilja prata om det. För när man vågar tala om något så vågar man även bilda sig en egen åsikt och uppfattning.
Sen går det alltid att kritisera religonsundervisningen och underlaget för den. Alla böcker jag haft fram till gymnasienivå har antingen utelämnat stora delar av grunderna eller rentav skrivit felaktigheter. Inga av böckerna tar upp heta potatisar så som sjalen, kvinnosynen och hur grunderna möjligtvis anpassas till ett ickemuslimskt samhälle. Varför tas detta inte upp? Och det handlar inte bara om kapitlet om islam utan även om alla andra religioner. Jag är less på den usla undervisningen. Och den speglas verkligen starkt i dagens ungdomar. Jag går i en gymnasieskola där många aldrig träffat en muslim innan och jag har fått de mest chockerande och förvånansvärda frågor angående Islam så att jag nästan börjat undra om de missade religionsundervisningen i grundskolan.
Det är inte särskilt konstigt att det bildas fördommar, missförstånd, bråk och segregation. Grunden till att förstå varandra ligger i kunskap och om folk inte lär sig det som faktikst är och betyder något så kommer man aldrig att försatå varandra och då komme rman aldrig att kunna förlika sig med varandra. Detta betyder att vi aldrig kommer kunna bygga ett hållbart mångkulturellt samhälle.
Små grejer som, "vilken vacker sjal", "du passar i sjal" eller "vad snyggt du bär den" gör mycket med självförtroendet.
Sjalen är ett känsligt samtalsämne men ändå känner jag att jag heller skulle vilja prata om det. För när man vågar tala om något så vågar man även bilda sig en egen åsikt och uppfattning.
Sen går det alltid att kritisera religonsundervisningen och underlaget för den. Alla böcker jag haft fram till gymnasienivå har antingen utelämnat stora delar av grunderna eller rentav skrivit felaktigheter. Inga av böckerna tar upp heta potatisar så som sjalen, kvinnosynen och hur grunderna möjligtvis anpassas till ett ickemuslimskt samhälle. Varför tas detta inte upp? Och det handlar inte bara om kapitlet om islam utan även om alla andra religioner. Jag är less på den usla undervisningen. Och den speglas verkligen starkt i dagens ungdomar. Jag går i en gymnasieskola där många aldrig träffat en muslim innan och jag har fått de mest chockerande och förvånansvärda frågor angående Islam så att jag nästan börjat undra om de missade religionsundervisningen i grundskolan.
Det är inte särskilt konstigt att det bildas fördommar, missförstånd, bråk och segregation. Grunden till att förstå varandra ligger i kunskap och om folk inte lär sig det som faktikst är och betyder något så kommer man aldrig att försatå varandra och då komme rman aldrig att kunna förlika sig med varandra. Detta betyder att vi aldrig kommer kunna bygga ett hållbart mångkulturellt samhälle.
1/31/2013
Debatten om böneutrop
Detta är ett ämne som betyder en hel del för mig. Jag tycker att debatten tagit en onödig vändning när det går så långt att böneutropet kallas för propaganda. Det är löjligt! Ett simpelt böneutrop är inget mer än just det, ett böneutrop som kallar alla praktiserande muslimer till en andlig stund. Precis som när kyrkklockorna ringer för gudstjänst.
Vi har religionsfrihet, den verkar förstås åt båda hållen. Friheten att tro på vad man vill och friheten att inte tro. Vissa tycker att böneutropet inkräktar på deras frihet att inte tro, men då måste det påpekas att böneutropet är inte till för er som inte tror utan för oss som tror. Om det nu vore så att inkräktar på religionsfriheten så inkräktar ju kyrkklockornas klang på min min frihet att få tro på Islam.
Jag har full förståelse för att folk kanske inte vill höra böneutrop 5 ggr om dagen varav en i gryningen men det är ju inte det det handlar om. Det handlar om en gång i veckan mitt på dagen, ungefär som kyrkklockor och då kan jag inte längre se ett problem....
Ska inte Sverige vara ett öppet land? Ska inte det råda någon sorts religionsfrihet och jämställdhet i det här? Går det inte att komma till en liten kompromiss där vi kan ta ett steg framåt i en ordentlig och öppen samexistens?
Vi har religionsfrihet, den verkar förstås åt båda hållen. Friheten att tro på vad man vill och friheten att inte tro. Vissa tycker att böneutropet inkräktar på deras frihet att inte tro, men då måste det påpekas att böneutropet är inte till för er som inte tror utan för oss som tror. Om det nu vore så att inkräktar på religionsfriheten så inkräktar ju kyrkklockornas klang på min min frihet att få tro på Islam.
Jag har full förståelse för att folk kanske inte vill höra böneutrop 5 ggr om dagen varav en i gryningen men det är ju inte det det handlar om. Det handlar om en gång i veckan mitt på dagen, ungefär som kyrkklockor och då kan jag inte längre se ett problem....
Ska inte Sverige vara ett öppet land? Ska inte det råda någon sorts religionsfrihet och jämställdhet i det här? Går det inte att komma till en liten kompromiss där vi kan ta ett steg framåt i en ordentlig och öppen samexistens?
1/20/2013
Musiksmak och klädstil
Det finns delade åsikter om musik inom Islam. Vissa tycker att det inte är tillåtet medan andra tycker att det är det inom vissa ramar. Jag är av dem som säger att så länge det inte påvekar din tro så är det inga problem. För varför skulle det vara ett problem? Jag lyssnar gärna på musik när jag är påväg någonstans eller när jag skriver prov. Sedan har diskussionen länge snurrat runt genrer. rock och metal är inget som alltid blir positivt bemött. Men det hindrar inte mig.
Jag har i flera år lyssnat på rock och metal. Jag kan inte påstå att det påverkat min tro. Jag tycker dock att det är en kulturell grej som till viss mån får mig att passa in lite bättre i samhället. Folk blir iofs förvånade för det är inte det som förväntas av mig. Men det är pga fördommar som existerar. En muslimsk kvinna som bär sjal förväntas inte lyssna på musik, ännu mindre på rock.
Något som förvirrar ännu mer är min något varierade klädstil som till följd av min musiksmak tagit en tuffare nyans. Jag är stolt ägare till ett par punkarbyxor, har som mest gaft tre. jag ahr en kort klänning i rockig stil som jag gärna använder till ett par jeans. Nitar och döskallar älskar jag och åh, vad jag har fått höra mycket pga det. I 8:an blev jag retad. Jag blev t.o.m kallad haram-unge. Vadå? bara för att jag tycker det är snyggt?Det hela gick så långt att under en fredagsbön på skolan, jag satt ganska långt fram i de kvinnliga raderna bakom killarna, så togs detta ämne upp. Jag var iklädd punkarbyxor, linne och kort hoodie som slutade över naveln. Han som ledde bönen och förde predikan talade om hur vi skulle klä oss och bete oss och att vissa kläder är typiska för vissa andra religiösa övertygelse och därför inte bör bäras av muslimer. De så kallade rasta-tröjorna var jätte poppis på min skola och desa kritiserades starkt under predikan. När det sedan drogs paraleller mellan min klädstil/musiksmak och satanism vände sig varenda unge på den fredagsbönen och stirrade på mig. Det var hemskt och jag hade lust att resa mig och gå för att det var så fel. Vad hade punkarbyxor och Bullet for my valentine med satanism att göra? Var alla andra som lyssnade på rock/metal satanister kanske?
Jag tycker att man håller fast lite väl hårt på sina kulturer. Mina föräldrar bemötte mitt stilbyte lagom kritiskt men dem släppte det. Men många andra tyckte att jag inte alls kunde gå klädd så. Det var inte enligt Islam. Men nu var det så att jag var fortfarande anständigt klädd. Jag bröt inte mot Islams regler. Däremot bröt jag mot flera kulturella regler som lätt blandas in i Islam. Det här är ett problem som speglas i samhället. Kulturella regler stretar åt varsitt håll istället för att mötas på mitten. Vi som lever i båda världar, båda kulturer, hamnar i kläm.
Jag har inte hamnat i samma situation igen men idag så undviker jag att tala med muslimer om min musiksmak och punkarbyxorna ligger i garderoben, orörda sedan länge....
Jag har i flera år lyssnat på rock och metal. Jag kan inte påstå att det påverkat min tro. Jag tycker dock att det är en kulturell grej som till viss mån får mig att passa in lite bättre i samhället. Folk blir iofs förvånade för det är inte det som förväntas av mig. Men det är pga fördommar som existerar. En muslimsk kvinna som bär sjal förväntas inte lyssna på musik, ännu mindre på rock.
Något som förvirrar ännu mer är min något varierade klädstil som till följd av min musiksmak tagit en tuffare nyans. Jag är stolt ägare till ett par punkarbyxor, har som mest gaft tre. jag ahr en kort klänning i rockig stil som jag gärna använder till ett par jeans. Nitar och döskallar älskar jag och åh, vad jag har fått höra mycket pga det. I 8:an blev jag retad. Jag blev t.o.m kallad haram-unge. Vadå? bara för att jag tycker det är snyggt?Det hela gick så långt att under en fredagsbön på skolan, jag satt ganska långt fram i de kvinnliga raderna bakom killarna, så togs detta ämne upp. Jag var iklädd punkarbyxor, linne och kort hoodie som slutade över naveln. Han som ledde bönen och förde predikan talade om hur vi skulle klä oss och bete oss och att vissa kläder är typiska för vissa andra religiösa övertygelse och därför inte bör bäras av muslimer. De så kallade rasta-tröjorna var jätte poppis på min skola och desa kritiserades starkt under predikan. När det sedan drogs paraleller mellan min klädstil/musiksmak och satanism vände sig varenda unge på den fredagsbönen och stirrade på mig. Det var hemskt och jag hade lust att resa mig och gå för att det var så fel. Vad hade punkarbyxor och Bullet for my valentine med satanism att göra? Var alla andra som lyssnade på rock/metal satanister kanske?
Jag tycker att man håller fast lite väl hårt på sina kulturer. Mina föräldrar bemötte mitt stilbyte lagom kritiskt men dem släppte det. Men många andra tyckte att jag inte alls kunde gå klädd så. Det var inte enligt Islam. Men nu var det så att jag var fortfarande anständigt klädd. Jag bröt inte mot Islams regler. Däremot bröt jag mot flera kulturella regler som lätt blandas in i Islam. Det här är ett problem som speglas i samhället. Kulturella regler stretar åt varsitt håll istället för att mötas på mitten. Vi som lever i båda världar, båda kulturer, hamnar i kläm.
Jag har inte hamnat i samma situation igen men idag så undviker jag att tala med muslimer om min musiksmak och punkarbyxorna ligger i garderoben, orörda sedan länge....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)