Osäkerhet

Vi pratar alltid om att muslimer är enade och att det är vi mot världen, men sanningen är att vi är mer uppdelade än någonsin. Vi tycker alla att vi är mer eller bättre muslimer än andra på ett eller annat sätt. Att mitt i detta försöka stå upp för sig själv och sin tro i det svenska samhället samtidigt som man kämpar med att förstå vad som egentligen är rätt och fel inom Islam, det funkar inte. Man måste vara stark i sin tro för att kunna hävda sig mot folk som inte delar den tron. Och när vi inte är så pass starka i vår tro så försöker vi istället passa in bland dem som är mer enade än vi Muslimer.

Det är lätt att tappa sin identitet som muslim bland icke muslimska kollegor/vänner/chefer/m.m. när man inte är säker på vad ens muslimska identitet innebär. Ännu svårare är det när man får frågor som man inte riktigt har ett tydligt svar på. För mitt i ens desperata försök till att förklara något man själv knappt förstår så börjar man tvivla på sig själv och vad man håller på med. Det är då man blir öppen för inflytande och sakta men säkert så följer man det alla andra gör och kan förklara varför dem gör.

Osäkerhet är vårat största hot. Vi borde stötta våra systrar och döttrar istället för att stjälpa dem genom kritik. Det är tufft att vara sig själv när man lyser som en neonskylt in natten bland alla andra och hela tiden blir läst, tittad på, ifrågasatt. När vi inte längre vågar vara muslimer för att vi inte kan stå upp för oss själva,  det är då vi förlorar och tappar tron.

Så till alla mina systrar där ute, som känner en gnutta tvivel, La Ilaha illallah, Muhammadun rasulullah! Det är vad vi tror på!

Historia och heder

Bismillah! Frid vare med er bröder och systrar!

Det var här om dagen som jag lyssnade på Maher Zains låt "awaken" som handlar om att muslimer glömt deras tro och glömt det förflutna. Jag skulle vilja göra så mycket för att kunna säga att det inte är sant men det kan jag inte. Särskilt inte nu när jag upplever allt detta i första hand.
Att jobba på en skola som riktar sig mot muslimer ger en möjlighet att påverka unga muslimer och påminna dem om tron och vad de betyder för samhället. Jag ska förtydliga., jag har en åk 3 varje eftermiddag när det är dags för fritids. Dessa barn är då mellan 9 och 10 år gamla. I den åldern inom Islam då man ska börja hålla koll på bönerna själv. Men dessa barn ör inte någonstans redo, de ser inte allvaret med sin tro. De kan alla regler och känner sig duktiga när de svarar rätt men de följer dem inte och det är oroande. Visst dem är bara barn men jag minns hur jag var när jag var 10. Jag kämpade för att hålla koll på bönerna och visade respekt för mina äldre. Jag hade fått lära mig mycket om Islams historia och höll det stolt i minnet varje dag. Jag var stolt över att vara muslim och gjorde mitt bästa för att bete mig rätt. Jag önskar att jag kunnat säga detsamma om dem här barnen men icke. De tycks ha glömt sitt förflutna, sin historia, sin ummah. Varför lär vi inte barnen historien och visar dem parallellerna mellan det som var då och hur det är nu?

Mycket ligger hos föräldrarna då det är lättare att lyssna på ens föräldrar än personalen på en skola. Men det tycks som om många, precis som i "awaken" blivit allt för bekväma med det västerländska samhället för att påminna sina barn om respekt och gått beteende. Barnen jag har kan vara uppkäftiga, respektlösa, bråkiga men kan emellanåt visa ett beteende som är önskvärt från en muslim. Vi måste bara lyfta fram det bättre och pressa ner det dåliga. Att göra det utan att de slår tillbaka och blir rebeller är svårt det handlar ju om bara lite för hårt tryck.

Jag är bekymrad och känner mig smått hjälplös i denna situation där jag vill forma barnen till det bättre men inte står i den position där det är mitt ansvar att uppfostra dem....