Den välsignade Fredagen

De tre religionerna Islam, Judendom och Kristendom har alla sin "vilodag". Judar har lördag, Kristna har söndag och muslimer har, gissa vilken då? Fredag! Tjohoo vad roligt! .... men väta lite, det är ju en helt vanlig skoldag.... What a moodkiller.
För muslimer är fredagen inte en direkt vilodag utan liknar med en lite festligare dag då man ska klä sig lite finare, äta lite lyxigare, umgås lite mer och helst gå på den stora fredags-bönen. det funkar inte riktigt när man går i skola eller jobbar. Men jag gör så gott jag kan, så på med fredagsklädsel! En lite snyggare sjal och klänning. Njuter av lunchen lite längre och kanske köper en latte till efterrätt. Så får firandet av fredagen fortsätta när man kommer hem.

Helst skulle jag vilja sitta hemma med familjen en fredag, laga lyx mat och gå till moskén med dem. Synd att det inte är möjligt. Jag undrar ibland om det är andra muslimer som tänker som jag, förgyller fredagen med lite vardagslyx och med de alla små detaljerna som man faktiskt kan pyssla med även fast man inte är ledig. Vad gör mina bröder och systrar på en fredag?

Undrar om jag någon gång kan få ett jobb där jag har möjligheten att vara ledig på fredagar? Det vore underbart. Man kanske skulle kunna vara ett gäng systrar som träffas, äter tillsammans och har det så där lite festligt....
det är en idé att slipa på inför kommande fredagar.
Och av olika anledningar snurrar mina tankar iväg till mat och att det var ett tag sen jag tittade in i Stockholms stora moskés restaurang. Dem som har så god mat! Förhoppningsvis ska min klass på studiebesök till moskén och då kanske man kan äta där? Då får jag garanterat halal-mat.
Halal-slaktat är väl också en sån där regel som alla följer lite olika noga, men det är också en grej som kan vara ett handikapp när man ska äta ute. Jag har väl halvt gett upp, men säg mig en restaurang som inte är ägd av muslimer som serverar halal-kött! Nej precis, det existerar knappt. Då går man på antingen fisk eller vegetarisk och även fast det kan finnas spännande alternativ så blir det tillslut tråkigt. Lösning? Ja..... Antingen så struntar man i om det är halal eller inte, eller så nöjer man sig med alternativen. Eller! så blir man kock, eller någon viktig roll i en restaurang och beställer in halal så att fler muslimer kan äta mer varierat! fast det lär ta ett tag och är inte ett alternativ om man ska ut och äta imorgon liksom.... problemet kvarstår, och det grundar sig starkt i debatten om just halal-slakt då många anser att det är djurplågeri. That took it to a whole new level....

Trevligt återseende

Det är alltid lika trevligt att möta en gammal vän på tunnelbanan. Särskilt när det är en Syster och man ser att de är på rätt väg. Sist jag såg henne så klädde hon sig som de flesta gör men idag gick hon i heltäckande svart abaaya/klänning, med en sån där lång, svart, härlig sjal. Passade henne riktigt bra faktiskt. Man blir så lycklig när man ser systrar som klär sig fint och verkligen strävar efter att utvecklas som muslimer trots att det kan vara riktigt svårt. Jag rycks gärna med av mina icke-muslimska vänner och det känns bra att då och då träffa en syster som påminner en om hur det egentligen ska vara. Man tar några steg tillbaka och ser var det blev fel och rättar till det. Sedan skiljer ju ens egen syn på saker och ting ibland och då kan man ha en djup, givande diskussion. Helt enkelt, jag borde träffa mina muslimska systrar oftare...

Sen ser man ju minst lika många systrar som vandrat vilse. Jag sänder en tanke och bön till alla dessa systrar i hopp om att de ska hitta tillbaka till den rätta vägen, åtminstone i hjärtat. För det finns en skillnad mellan att handla med en god avsikt och att inbilla sig själv att man gör rätt. Det är så lätt hänt att man börjar intala sig själv att det inte är så farligt om man gör det en eller två gånger, eller tre. För det är ju inte en vana, det är bara ett undantag och jag har ju en god avsikt eller ja.... en ursäkt som ska föreställa en god avsikt. Jag har varit där och kommer nog falla dit fler gånger, men jag ber till Gud om att leda mig rätt och jag påminner mina vänner och folk runt omkring mig vem jag är, vad jag är och hur jag borde bete mig. Om mina icke-muslimska vänner tycker att jag beter mig konstigt och jag inte kan komma med en godkänd förklaring så är något väldigt fel. Förklaringen ska inte bara godkännas av dig eller dem utan av båda parter.

Att vara muslim är en balansgång, det vet alla som försöker passa in i det svenska samhället. Det är så lätt att man tappar delar av sin tro eller inte passar in alls. Ingen vill vara den som folk stirrar på och det är förståeligt och jag tycker att det är helt okej att försöka passa in, bara man kan argumentera för sina handlingar och val. Valet av hur troende man är, är förstås upp till var och en, men man kan inte gå in och säga att man är supertroende och sedan dricka, röka och inte be (t.ex.). Det funkar inte så. Men jag tänker avsluta detta inlägg med min mors kloka ord:
"Din tro är mellan dig och Gud, ingen annan."

Ute på stan

Du ska ut och fika med en kompis som du inte träffat på ett tag. Ni ska ut på ett trevligt fik inne i stan och du vill se fräsch ut. du börjar rota i garderoben och drar fram en outfit du tycker ser riktigt bra ut. jeans med en snygg topp och den där läckra sjalen du kan svepa om huvudet sådär modernt och inte alls för traditionellt, sedan står du framför spegeln ett tag och inser att jeansen sitter väldigt tajt och att toppen är lite för kort. Du behöver en lång cardigan över men då blir det jätte varmt och då måste du använda mycket deodrant och parfym för att känna dig bekväm. Men parfym får man väl egentligen inte använda mer än en droppe för en upp-fräschande effekt? Och parfymerna du har luktar ganska starkt.... Slutar med att du byter outfit helt och måste nöja dig med något du tycker ser mindre bra ut men är helt presentabelt. Känner du igen dig?

Det gäller att vara helt 150% säker på sig själv och sin stil för att inte ryckas med av samhällets värderingar och normer. Och det är få som är det, särskilt om man en längre tid umgåtts med folk som inte delar din tro och klädkod.
Man vill ju se bra ut, smälta in samtidigt som man följer sin tro. Vilket kan visa sig svårare än man tror. Här om dagen så jagade jag febrilt omkring efter en längre tunika med långa ärmar. Jag hittade en tillslut men då fick jag även lägga ut lite pengar på den. Fattig som man är utan jobb så är 400kr för en tunika lite väl mycket, men det är det eller att jag börjar sy själv och det har jag tyvärr inte tid med.
Hur mycket få man töja på klädkoden? Är den strikt? Kan jag, om jag vill, gå omkring i tights och linne? det kan jag säkert, men kan jag ha sjalen då? Blir inte det helt fel? Vad tänker folk omkring mig då?
Jag tycker att man som muslim har ett ansvar för vad man sänder för signaler till folk omkring sig. Sen om man har en bra anledning/tanke bakom sitt handlande så är det förstås en helt annan situation. Jag har t.ex. väldigt svårt för systrar som röker offentligt. Jag försöker så gott jag kan hålla mig till en acceptabel klädsel. Sen så kan jag ibland flumma iväg och ta mig lite friheter i min klädstil. Men det är mitt ansvar att jag inte sprider en felaktig bild av islam och muslimer, särskilt om jag bär sjal.

Vadå festa?

Omkring mig börjar mina icke-muslimska vänner fylla 18 och vilja gå ut och festa och dricka i en större utsträckning. För mig som har många sådana vänner märker jag hur det plötsligt kan bli svårt att få plats i deras planer och sociala påhitt. En fråga som jag gått och grubblat på är vart gränsen går för om det är okej att hänga med eller inte. Såklart om de ska ut på krogen en kväll och "ha kul" så är det ganska självklart att jag inte ska slå följe med dem. Men när talen om student skiva börjar dyka upp.... Ja då blir det lite svårare. Man vill ju så gärna vara social och umgås innan man tar studenten, men en skiva är ju inte alkoholfri, så ska man gå och vara där en stund och sedan gå även fast det kostar mycket eller struntar man i det och är extremt osocial. Är det okej att vara med på en middag där äldre bekanta dricker vin? Det är så svårt att bestämma där, det är ju gränsland. Särskilt om man är med ett gäng som respekterar ditt religiösa val och aldrig skulle tvinga på dig något.
Jag har gjort det ganska tydligt för min närmsta krets att jag inte trivs i sällskap som inte kan kontrollera sin alkoholkonsumtion, men att jag inte tar illa upp om de dricker något till middagen. Så länge jag slipper jobbiga situationer så ser jag inga problem med att andra dricker, det är inte mitt problem.
Men kan jag gå ut och dansa med några tjejkompisar? Förmodligen inte då en muslimsk kvinna inte ska dansa framför främmande män. Det är ju inte en "halal"/tillåten miljö så att säga. Det tycker jag ändå kan vara lite tråkigt. Jag älskar att dansa och skulle gärna gå ut med några tjejkompisar för att ha det trevligt. Men jag kan ju inte det nu och det är ju för att skydda oss kvinnor från ofredande och kränkande behandling. Valet ligger fortfarande hos oss att välja om vi gör "rätt eller fel" men det får man ta på sitt samvete.
Sammanfattningsvis, det finns vänner jag litar på och kan umgås med även fast det finns alkohol i bilden. För jag vet att de respekterar mig. Annars håller jag mig därifrån så för min del blir det ingen studentskiva, och jag tänker kräva att mitt gymnasium ger mig något fint, lite dyrare under champagnefrukosten annars kallar jag det för diskriminering.

Blickar

Alla systrar som bär Hijab/Sjal vet hur det känns att vara ute bland folk. Flera tycks inte bry sig men det är många som tittar till. Vissa nyfiket, andra hånfullt. Vissa med avsky, andra med beundran. Man får helt enkelt massor med blickar.
Som en stolt muslim känner jag att jag inte borde bry mig, att jag borde höja hakan och bära sjalen stolt men det är svårt att leva upp till det när man inte har något stöd för sitt beslut av omgivningen en längre tid.
Jag har alltid vart lite kluven när det gäller sjalen. Jag har haft perioder då jag använt den så mycket som möjligt och fullkomligt älskat den och perioder då jag vägrat ta på mig den. Nu bär jag den och är nog ganska liberal i användande av den, så som många unga muslimer tycks vara. Man stylar och matchar sjalen till kläderna och det funkar liksom.

Det finns alltid vissa folkgrupper som tycks ha fler fördomar än andra. Jag är en hästtjej sen flera år tillbaka och har praktiserat mycket. Det finns två typer; de som frågar och de som ignorerar/drar egna slutsatser. Jag föredrar de som frågar för de har oftast en öppen inställning och vill veta mer innan de dömer mig, medan de som ignorerar oftast tycks dra helt fel slutsatser. det är nästan lättare i situationer där man inte förväntar sig se en muslim som bär sjal t.ex. i ett stall.
Jag har fått nedlåtande blickar av busschaufförer, butiksbiträden, folk på stan och lite annat folk. Jag kan inte låta bli att höja lite på huvudet ge dem en sned, iskall blick tillbaka, möjligen le lite och gå vidare. Eller vara jobbigt trevlig för att verkligen visa att jag inte är någon förtryckt, bort gift flicka som blir tvingad till allt möjligt hon själv inte vill. och jag gör en väldigt klar poäng av att jag behärskar det svenska språket. Det brukar få dem att tappa hakan i någon sekund innan de återhämtat sig från chocken över att jag inte allas överensstämde med deras inre bild. det känns bra och då orkar jag med att se annorlunda ut.