Blickar

Alla systrar som bär Hijab/Sjal vet hur det känns att vara ute bland folk. Flera tycks inte bry sig men det är många som tittar till. Vissa nyfiket, andra hånfullt. Vissa med avsky, andra med beundran. Man får helt enkelt massor med blickar.
Som en stolt muslim känner jag att jag inte borde bry mig, att jag borde höja hakan och bära sjalen stolt men det är svårt att leva upp till det när man inte har något stöd för sitt beslut av omgivningen en längre tid.
Jag har alltid vart lite kluven när det gäller sjalen. Jag har haft perioder då jag använt den så mycket som möjligt och fullkomligt älskat den och perioder då jag vägrat ta på mig den. Nu bär jag den och är nog ganska liberal i användande av den, så som många unga muslimer tycks vara. Man stylar och matchar sjalen till kläderna och det funkar liksom.

Det finns alltid vissa folkgrupper som tycks ha fler fördomar än andra. Jag är en hästtjej sen flera år tillbaka och har praktiserat mycket. Det finns två typer; de som frågar och de som ignorerar/drar egna slutsatser. Jag föredrar de som frågar för de har oftast en öppen inställning och vill veta mer innan de dömer mig, medan de som ignorerar oftast tycks dra helt fel slutsatser. det är nästan lättare i situationer där man inte förväntar sig se en muslim som bär sjal t.ex. i ett stall.
Jag har fått nedlåtande blickar av busschaufförer, butiksbiträden, folk på stan och lite annat folk. Jag kan inte låta bli att höja lite på huvudet ge dem en sned, iskall blick tillbaka, möjligen le lite och gå vidare. Eller vara jobbigt trevlig för att verkligen visa att jag inte är någon förtryckt, bort gift flicka som blir tvingad till allt möjligt hon själv inte vill. och jag gör en väldigt klar poäng av att jag behärskar det svenska språket. Det brukar få dem att tappa hakan i någon sekund innan de återhämtat sig från chocken över att jag inte allas överensstämde med deras inre bild. det känns bra och då orkar jag med att se annorlunda ut.