Osäkerhet

Vi pratar alltid om att muslimer är enade och att det är vi mot världen, men sanningen är att vi är mer uppdelade än någonsin. Vi tycker alla att vi är mer eller bättre muslimer än andra på ett eller annat sätt. Att mitt i detta försöka stå upp för sig själv och sin tro i det svenska samhället samtidigt som man kämpar med att förstå vad som egentligen är rätt och fel inom Islam, det funkar inte. Man måste vara stark i sin tro för att kunna hävda sig mot folk som inte delar den tron. Och när vi inte är så pass starka i vår tro så försöker vi istället passa in bland dem som är mer enade än vi Muslimer.

Det är lätt att tappa sin identitet som muslim bland icke muslimska kollegor/vänner/chefer/m.m. när man inte är säker på vad ens muslimska identitet innebär. Ännu svårare är det när man får frågor som man inte riktigt har ett tydligt svar på. För mitt i ens desperata försök till att förklara något man själv knappt förstår så börjar man tvivla på sig själv och vad man håller på med. Det är då man blir öppen för inflytande och sakta men säkert så följer man det alla andra gör och kan förklara varför dem gör.

Osäkerhet är vårat största hot. Vi borde stötta våra systrar och döttrar istället för att stjälpa dem genom kritik. Det är tufft att vara sig själv när man lyser som en neonskylt in natten bland alla andra och hela tiden blir läst, tittad på, ifrågasatt. När vi inte längre vågar vara muslimer för att vi inte kan stå upp för oss själva,  det är då vi förlorar och tappar tron.

Så till alla mina systrar där ute, som känner en gnutta tvivel, La Ilaha illallah, Muhammadun rasulullah! Det är vad vi tror på!