Fördommar

Jag ser mig själv som en väldigt öppen och skojfrisk människa. Det är mycket som bidragit till att jag är den jag är idag särskilt när det kommer till att kunna ignorera eller skratta bort halvtaskiga kommentarer/skämt om min religiösa åskådning. Det är inte alls så att jag inte försvarar mina bröder och systrar eller låter folk skymfa Islam,  men skämtar någon med mig och frågar om jag ska gå klädd som ninja/spöke på halloween så flinar jag tillbaka och kontrar med något lika fräckt. ingen idé att bli upprörd över något så barnsligt.
jag avskyr fördommar, de förstör så mycket och därför möter jag dem med skratt och skämt. Att höra frågor om ens släkt är terroriste, eller om man kommer bli bortgift alternativt om hedersmord kan kännas väldigt störande. Bara för att jag råkar vara en troende muslim betyder det inte att jag och min familj är islamister/fundamentalister/bokstavstroende. Men eftersom media endast belyser dessa vrickade fall där religionen istället får stå för något ont och hemskt så blir man automatiskt stämplad. Borde inte media ha ett visst ansvar för dettta? Det blir följder av det dem publicerar, så ska de då inte stå för dem?

Jag har tagit steget från att ta illa upp till att vänligt upplysa den som frågar om hur det egentligen står till. Nej jag komem rinte bli bortgift då mina föräldrar aldrig vill tvinga mig till att gifta mig med någon jag själv inte accepterat. De tror på mitt fria val i den frågan. Dock uppstår komplikationer då mina föräldrar inte riktigt kan acceptera mitt val på grund av deras religiösa övertygelse. Men det löser vi INTE med hedersmord. Det som då förmodligen skulle hända är att jag får en sämre och frostigare kontakt med mina föräldrar.

man möter fördommar överallt, men det är lättare att möta dem med ett leende och ett öppet hjärta istället för att bli arg och sårad. Bygg broar istället för att bränna dem.