Sport och fritid

det är så härligt när man får syn på en muslimsk kvinna som håller på med någon sport och som för den delen är duktig på det hon gör också. Varför skulle vår religion hindra oss? Som idrottare och muslim så vet jag att det finns komplikationer som gör att det kan vara avskräckande att börja med en idrott. Knakse är det klädseln eller så är det blandade grupper. Man vill inte bli diskriminerad, sjalen kan vara lite klurig att passa in i bilden. jag har mött problemen och löst dem. Sen så har jag heller aldrig riktigt brytt mig om vad sndra tyckt om mina fritidsintressen. Jag är kampsportare sen 10 år tillbaka och har ridit i 9 år. Båda sporterna har sina egna problem som man får lösa på något kreativt sätt.
Hur gör man i en blandad grupp? Jag började med Taido när jag var 7 och det har alltid varit blandade grupper. det har aldrig stört mig eftersom det har vsrit så sen jag var liten. Senare så började jag förstås fundera och kom fram till att för min del så gör det inget. Våra kläder täcker bra, det är bara att knyta en sjal så att den sitter och inte riskerar att skada mig eller någon annan så är det löst. Fysisk kontakt är svårare att lösa, men tycker inte att det är ett problem. Jag är där för att träna och det är alla andra också, jag gör alla övningar och jag tränar med alla. Skulle jag tycka att det avr jobbigt att öva med killarna skulle dem respektera det och låta mig antingen träna med bara tjejerna eller själv. Problemen lösta.
Inom ridningen är det väl mest klädseln som kan vara lite jobbig, men som sagt, det är träning och jag tycker inte att det riktigt lyder under vanliga klädkoder då det är svårt att ändra på hur man ska klä sig när man rider. Sen går det alltid att ha en lång tunika över ridbyxorna, det är inget större problem.

Min religion ska inte hindra mig från att ta hand om min kropp och må bra. Man får ha lite attityd när det kommer till att idrotta. Man är inte alltid välkommen överallt, folk öppnar inte dörren och visar inte vägen men då gör man sina egna vägar och öppnar egna dörrar för att välkomna dem som kommer fter en själv och visa att även fast man själv inte hade en självklar plats där så har du fixat det åt både dig själv och andra med männsikor.
Jag är riktigt glad att jag hittade Taidon. Det är ett underbart gäng, jag har alltid varit välkommen, respekterad och lika behandlad. Vi är som en familj typ. Alla känner alla, alla tar hand om varandra, alla bryr sig och alla hjälps åt. Ingen hamnar utanför.
Jag vägrar bli behandlad som en turistattraktion, typ "kolla, här har ni föreningens enda muslim!" det kan folk glömma. Jag kan gå med att diskret synas och visa att föreningen är öppen för alla. Nu talar jag inte direkt om Taidon. Där har jag aldrig kännt mig uttittad/utnyttjad för uppmärksamhet. Men jag vet att det inte är helt ovanligt att sånt kan hända.

Nu för tiden tränar jag barngruoppen tillsammans med min tränare och min kompis. Ibland får jag nyfikna frågor om sjalen. Dem är gulliga och trevliga och är alltid nyfikna. Jag förklarar det mesta men inte alltför komplicerat. det är nog bra för dem att jag är där och syns och förklarar. Har även följt med på uppvisningar och tävlingar. De offentliga evenemangen är roligast då det kan gå förbi en Syster eller en Bror.

Man ska inte hindras av små detaljer. Allt går att lösa bara man hittar något man verkligen brinner för. Blandade grupper? Lös det så agtt du själv trivs med det! Strunta i vad andra tycker och tänker. Det är ditt samvetet och mellan dig och Gud!